Stugvärme

Det är inte mycket just nu som kan slå känslan av att låsa upp stugdörren. Det luktar hemma, ser hemma ut och är hemma!
För en gångs skull har jag åkt hem för att tentaplugga, svårt att koppla av på Lusthuset just nu. Ser fram emot påsklovet, men de veckorna fram tills dess är fullmatade med en hel del måsten och min vana trogen är jag redan lite stressad. Tentor, fester, studiebesök, styrelsen etc.
Skönt att landa hemma, vardagslyx att få en långhelg.

Hästarna fäller vinterpälsen, det är just om kvällarna och det börjar påminna om vår i största allmänhet. Me like!
Efter påsklovet är det London-dax, byggvecka och helt plötsligt slutet av terminen. Tiden på Alnarp går fort!
Ska försöka ta tag i mig själv, bli mindre moraliserande och mer tillfreds. Jag har ju liksom testat det här mediokra deppandet alldeles för många år och det har inte hjälp ett smäck! Inte så många sura miner, får försöka ta efter många av mina glada huskompisar istället. Någon sa att "oroa sig över sådant som inte hänt är som att betala ränta på ett lån man inte har". Sant.

Begynnande 30-årskris?

Jag undrar om jag sakta -men säkert- har börjat gräva ner mig i någon slags 30-årskris? Den krisen har varit väntad, hur eller hur, jag menar -finns det någon annan slags livskris som är så erkänd och etablerad som den vid 30? Den åker ju "alla" dit på. Skönt att ha ett namn på sin kris. Men nu raljerar jag mest. Ser inte alls fram emot tungsintheten, grubblerierna, självömkan och känslan av att ha alla känslor utanpå kroppen.

Att inse att man inte har så värst mycket gemensamt med gamla vänner är tungt. En del av tryggheten far iväg, även om jag nog innerst inne haft det hela på känn så känns det ändå hårt. Faktum. När man sitter i samma rum men inte har något att säga varandra. Ändå envisas man med att ses. Men varför? Till vilken nytta?
Mitt liv har tagit de här vändningarna. Andras liv har gått åt andra håll.
Vännerna, eller gamla bekantar? Hur som helst, de har påbörjat det normativa, svenska livet med ring, hus, renovering av kök och nu barn. Jag var hyffsat cool inför allt innan det där med barn.
En känsla av otillräcklighet, utanförskap, åldersnojja, åldersångest. "Men jag då?"
Och "varför inte jag?" Och "vad händer nu?"

Man kan ju inte ångra något i sitt liv. Alla val har gjort mig till den jag är, att ändra ett beslut skulle kanske ha ändrat hela mig.
Men nog känns det som om jag tog fel någonstans på vägen, för här sitter jag i ett skabbigt hus längs skånekusten. Kollektiv. Student. Ensam.
Vad hände med KARRIÄR. FAST JOBB. FÖRHÅLLANDE. ORDNAD EKONOMI. ??
Blä.

"Saker som inte har hänt, saker som tagits ifrån en"

Lyssnar på intervjun med Anna Stadling, jag väntar och längtar efter det där albumet! Det blir nog höstogt vemodigt och vackert. Trots att det är nästan vårkänning så känner jag mig ganska höstig.
"Livet är märkligt" säger hon. Absolut! Och det där med känslan av att saker och ting sällan blir som man trott, hoppats, önskat eller aldrig kunnat föreställa sig. Tänk om jag hade fallenheten att skriva och sjunga låtar! Vilken underbar kanal det måste vara för tankar och känslor.

Jag är hemma, första gången på alldeles för många veckor, och det är så otroligt skönt att sitta här. Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag så väldigt gärna vill hemåt. Det är ju "bara" saker och prylar. Ingen som väntar mig hem, mer än föräldrar och far- och morföräldrar. Jag önskar mig mer. Men som Anna säger i intervjun; saker som inte händer och sådana saker som tagits ifrån en.. men också sådant som händer som gör att man alltid är nyfiken på vad som ska hända!

Gamla demoner och spöken

Jag förstår inte varför gamla spöken och demoner ska dyka upp. Kan man aldrig få lägga saker bakom sig och gå vidare? Eller är det bara mitt huvud som är felkonstruerat..?
Egentligen har nedgången i humör pågott mer eller mindre sen jag kom ner till Skåne, och det verkar inte vilja ge med sig. Botten är inte nådd. Är rädd för att stå nära det där svarta hålet, jag kanske redan är vid kanten?!
Kvällens -årets första, mitt första- kårmöte kunde gått bättre. Osäkert, svajjigt, tyst. Hatar mig själv som gett mig in i det här. På fredag tar jag mitt pick och pack för att åka hem, iallafall fär en helg.

Skåne

Tillbaka i Skåneland. På gott och ont. Efter ett dygn känns det knappt att jag varit här ifrån. På gott och ont.
Rivstart från början -mitt år som kårordförande har startat! Har en massa spännande upptåg och möten framför mig! Önskar bara att nästa vecka med fyra möten inte kommer vara representativ för mötesfrekvensen.. vill gärna hinna gå på lite föreläsningar också.
Har dessutom rivstartat "mitt nya liv", träning alltså. Gym igår, mitt livs första spinningpass idag. Ajaj.. imorgon lär bli en tung och stel dag.

Känns alltid vemodigt att åka hemifrån tycker jag. Men jag har det bra här, och tänker mig åka hem så ofta tillfälle ges. Jullovet känns redan långt borta!:o)
På torsdag är det ärtsoppa, på fredag planering inför helgens strapatser. Juniorstyrelsen ska ta över!

Jag älskar vintervädret! Det är kallt, ljust, vackert.. en sådan här vinter vet jag inte när jag senast fick uppleva, annars brukar ju julen vara ljusgrön och solig. Jag hoppas det förblir minusgrader och snö ett tag till framöver!
Jag har knappt en vecka kvar på jullovet, på måndag är det Skåne-färd som gäller. Ikväll är det Jane Austen-maraton på tv med både "Förnuft & känsla" och "Stolthet & fördom".. romantik, lyckliga slut och vackra miljöer.

2010

Jag är lite sen med att skriva ett 2010-inlägg..
Nytt år, nya möjligheter. Kanske lite nyare i bloggen?!
2009 gick snabbt. Det är året jag började plugga till Lantmästare på Alnarp, året då jag renoverade och flyttade till stugan på gården. Jag var i Sydafrika och hälsade på syrran.
Ingen vet vad som händer 2010. Jag kommer vara ordförande i Lantmästarkåren. Skräckblandad förtjusning. Spännande. Lärorikt.
Jag har köpt den länge efterlängtade digitala systemkameran.
Idag har jag fotat älsklingsmotivet, håll till godo!