Lyssnar på intervjun med Anna Stadling, jag väntar och längtar efter det där albumet! Det blir nog höstogt vemodigt och vackert. Trots att det är nästan vårkänning så känner jag mig ganska höstig.
"Livet är märkligt" säger hon. Absolut! Och det där med känslan av att saker och ting sällan blir som man trott, hoppats, önskat eller aldrig kunnat föreställa sig. Tänk om jag hade fallenheten att skriva och sjunga låtar! Vilken underbar kanal det måste vara för tankar och känslor.
Jag är hemma, första gången på alldeles för många veckor, och det är så otroligt skönt att sitta här. Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag så väldigt gärna vill hemåt. Det är ju "bara" saker och prylar. Ingen som väntar mig hem, mer än föräldrar och far- och morföräldrar. Jag önskar mig mer. Men som Anna säger i intervjun; saker som inte händer och sådana saker som tagits ifrån en.. men också sådant som händer som gör att man alltid är nyfiken på vad som ska hända!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar