.från att vara förnufig, att känna mig ensam, att tämka på andra. Jag vill bara flyta iväg. Vad är meningen med att bara känna mig ensam, övergiven och att ingen bryr sig?
För en kort tid hade jag jättekul ikväll; gamla minnen, gamla vänner... men så kommer verkligheten ikapp. Jobb. Gå hem med sambon. Barn.
Jag tog bussen hem hakvvägs. Sen fick jag gå hem. Grät nästan hela vägen. Ingen körde på mig, fastän jag var oförnuftig nog att inte ha reflex. Alla missade mig. Fick gå hem själv. Life suck.
Vad är meniningen? Hur avslutar man det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar