Gråa hår

Ånejånejånej. Mitt första gråa hår är lokaliserat -i luggen! Inte okej! Det bygger ju inte alls på min åldersnojja.
Jag undrar vad det ska bli av mig.

Vardagslyx att vara hemma en måndag. Tentan känns stundvis okej, ibland inte alls. Men jag vill tro att jag kommer klara den iallafall.
En vecka med tentor, en fest, sen en vecka med möten, besök och en massa bestyr. Och sedan påskledigt i tio dagar!

Jag är trött på den inskränkta, fastkörda miljön. Inga vettiga diskussioner, självcentrerat med fokus på den egna tillfredsställelsen. Ingen önskan att förbättra för andra, om det inte inkluderar den egna personen. Människan är egoistisk. Så även jag. Men det lär ju finnas olika grader av det ena och det andra.
Jag vill diskutera, visionera, få mothugg utan floskler. Bortanför manligt och kvinnligt, fylla och erövringar.
Kulturutbyte, frågeställningar, influenser. Det känns instängt. Jag klarar inte av den där lilla världen som är så stakt traditionsbunden. Jag vill nåt annat!
Det har jag kommit fram till i helgen. En annan sak jag kommit fram till är at det inte hjälper att stånga sig blodig mot en vägg som vägrar ge med sig. Att prata för döva öron. Någon kanske lyssnar, men det blir segt i längden att inte få respons, eller likgiltighet. Jag upplevs som jobbig, besvärlig, onödig och obekväm. Och ändå är jag så lite, lite av det där jämfört med verkliga kämpar.
Bönder är konservativa. Uppvuxna konservativt. Utbildade konservativt. Och jag tycker att det behövs en uppdatering!