Piazzo har gaskolik där hemma, och det känns så fånigt att jag sitter här i Stockholm! Men jag har schyssta vänner som ställer upp med både råd, tid och hö där hemma. Jag skulle inte kunna göra något annorlunda, men jag skulle hellre vara hemma än att sitta här. Och snart vara tvungen att gå till jobbet.
Måste bara berätta om tanten jag såg igår, jag beundrade henne. Eller kanske hennes sort. Rusningstid på T-centralen men hon korsar lungt "stressgången" med sin dramaten efter sig. Bryr sig inte ett dugg om folket som springer omkring henne.. jag kan vara en av dem som muttlar och tycker att hon kanske stoppar upp strömmen -men vadå? Hur många sekunder förlorar man egentligen?
Nä, det var tufft att se någon bara strunta i tidsjägarna och lungt och stilla ta sig till den punkt hon skulle.
Ungefär som då man hör irriterade suckar om man råkar ställa sig på vänstra sidan i rulltrappan. Här i Stockholm ska man ju stå på den högra, så de som vill kan springa förbi på vänster sida. Det är rätt kul att iakta människor..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar