Aussie-möte

Ibland händer det, att man är på "rätt ställe vid rätt ögonblick". Ett sådant var Springbrook farm, att landa på en av alla gårdar i Australien -och träffa släkt. Idag var det liksom lika dant. Enhetsresa med jobbet, Wanås och så Björketorp. Började fundera när vi svängde in mot Tving, tyckte mig känna igen huset -och där var han; Chris från Springbrook!
Visste ju att han skulle vara där i krokarna, men trodde att han åkt hem till Oz igen. Superduperkul! Jag missade hela genomgången av gården, kanske inte så snyggt inför cheferna, men.. jag får ju ändå så inte vara kvar mer än en månad så.. "what the fuck" för att citera Chris. Följde med ut i trädgården och kikade på staket, grindar och en träsoffa (!!) som han gjort. Tyvärr var stoppet kort, men ett roligt möte. Om två veckor åker han tillbaka.
Jag måste se till att åka dit nästa år. Just nu (igen!) så ångrar jag att jag inte fixat visum och åkt, lätt att säga så här i efterhand.. menmen.
Hur bra jag än trivs här just nu, så skrämmer det mig med den inordnade "Svensson-livet". Det är inte jag. Jag passar inte in. Och jag känne rmig utanför. Jag hatar att känna mig utanför. Och nu när jag äntligen hittat ett superjobb med superhärligt folk.. *suck* men tyvärr är det nog inte lösningen att dra härifrån. Det gäller snarare att bita ihop. Men fy, vad tråkigt det kan kännas, just det sociala biten. I det avseendet har inte mycket hänt "på landet", om nu Kalmar räknas som det, sedan före krigstiden. Barn och ordnade förhålladen, det är det som gäller. Och som sagt, jag passar inte in.
Åka med Chris till Australiens östkust vore bättre!;o)