Stockholm!

Ja, nu sitter jag i min lägenhet.. fast det är ändå inte min lägenhet.. det är ju Saras saker! Och en del mina. Ända sen Södertälje har jag haft svårt att bestämma mig för vad jag ska tycka. Det är en märklig känsla, och när vi åkte in mot Stockholm ville jag nästan gråta! Det är ju hemma! Väl inne på stationen känndes det ännu mer hemma bland vackra människor, stylade människor, udda människor, stressade människor.. just det där sista -i kombination med tjurighet- gjorde väl att jag ändå kände en större hatkärlek innan jag kom till spärrarna. T-banan är densamma, Hornstull är detsamma, huset är detsamma. Men det känns bara märkligt.
Jag älskar Stockholm! Men det är som två helt skilda världar, och när jag är i Kalmar känns det helt som vanligt. Jag bor där. Det är hemma. Sen när jag tänker på Stockholm så ser jag min lägenhet framför mig, mina favvohak och promenader.
Nä, märkligt är ordet.

Ska hoppa in i duschen, hämta en pizza och sen gå till Akkurat och lyssna på Baskery med Ellie! Jag kommer älska, älska, älska Stockholm då. Hela den här veckan kommer nli en enda står emotionell berg och dalbana, det kan jag säga nu på en gång.
Märkligt, så märkligt.. hemma men ändå borta.