Jag flyttar!

Jag tackade ja till lägenheten, så jag har nära 35 kvadrat väntandes i Kalmar. Det känns delvis väldigt kul men delvis lite vilset. Jag har ju sagt att jag ska flytta hem när jag pluggat klart, nu hade jag bestämt mig för att flytta till Kalmar "i sommar eller till hösten" och jag hade nog räknat med "till hösten".. men terminen fortsätter ju in i juni, så det är ju inte till att flytta på stört. Jag får tänka på vad flytten innebär; möjlighet till hästar och ridning!
Och att det faktiskt inte är en definitiv flytt från Stockholm, jag behåller lägenheten ett tag till. Men jag funderar för att verkligen övertyga mig själv.. att se det som ett utbytesår. *haha*
Hade en lång konversation med en kompisa idag. "Kan man åka iväg utomlands? Kommer inte folk undra vad man håller på med och när man ska skaffa sig ett jobb?" Hon, liksom jag, känner sig uttråkad på lämmeltåget mellan bostad-tunnelbana-jobb och tillbaka, vilket ett heltidjobb i Stockholm innebär. Inrutad, nästan inlåst.
Så hör jag mig själv svara "javisst, klart man kan åka! Man gör väl som man vill, om resa betder lycka för dig, så åk!"
Och så är det, eller ska vara. Borde vara! Jag är inte säker på om det bara är en själv som intalar sig att man borde göra si eller så. Eller om andra påverkar. Fick en så träffande inbjudan till en 30-årsfest idag, "kom klädd så som du trodde som barn att du skulle se ut som 30!"
Jag föreställer mig fortfarande en 30-åring på ett visst sätt, men varken jag elle rmina vänner ser ut så..:o) Man är väl kanske inte äldre än man gör sig, som det brukar heta.