No worries

Detta skrev jag den 16 juni förra året:

"Jag hoppas kunna ta med mig attityden hem och forsoka anamma det dar lugnet och "no worries"-attityden. Omvardera vad som ar viktigt och lite mindre nodvandigt i tillvaron. Den dar karriars-stressen som jag blir spyfardig av dar hemma fanns inte i outbacken, for dem som stannar och fixar tillvaron sa finns det alltid jobb -alla typer av jobb.. (...) Alla hjalpes at och det kan jag sakna hemma. Tiden var inte sarskilt viktig, de prioriterar annat. Som att ta ett par ol, om det sa ar innan man slutar eller under tiden man slutfor jobbet. :o) Winton hade fem pubar, det ar val nastan samma antal som Kalmar?! Bara det att Winton's befolkning ar omkring 1500..Och har pratar alla med varandra! Hemma haller man sig pa sin kant och tittar snett pa personen i fraga om du blir tilltalad av nagan okand pa gatan (iallafall i Stockholm!), men aven i en storstad som Sydney ar attityden annorlunda. "

Attityden tvättades bort efter en vecka här hemma. Jag försöker fortfarande (förgäves?) att hitta den igen..

Merino-ull

Jag hänger inte riktigt med -visst är det fruktansvärt att flå levande djur så som mulesing innebär -men är det inte den vidriga transporten av gamla, levande Merinofår över till andra kontinenter det som är det verkliga djurplågeriet?
När de är färdiga ull-producenter så skickas de per båt till länder där de ingår i bla rituella slakter.
Och varför väcker inte hanteringen av köttdjur samma ilska?
Jag har ju själv sätt hur man brännmärker, klipper bort öronflikar, kastrerar samt avhorna (gröper bort hornet) dem utan någon som helst bedövning. När de sen släpptes ut till korna såg det ut som ett slagfält -blod på korna, panelerna, verktyg och kalvar..
Och hur kommer det sig att fem svenska klädföretag bojkottar Australien på stående fot idag på morgonen pga detta, men inte bojkottar textilier från frihandelzoner och områden där arbetarna står barfota i giftiga ämnen?
Jag försvarar inte djurplåderi, Australien är väl egentligen en kontinent som inte ska ha boskap över huvud taget. De äter och trampar sönder marken, torkan blir bara värre och värre och bönderna hamnar i samma situation som Russel där man blir tvungen att sälja av och flytta djur under hårda förhållanden.. svältande, orkeslösa..
Jag tycker det är lite galet. Men att belysa djurens förhållanden kanske kan väcka intresse för hur människor utanför den rika världen har det..

Att gömma sig under täcket

Usch, det har varit en deppig vecka i kvadrat. Någon slags Nina-bryt (igen) och en (förmodad) körd tenta, stressad över att tiden går så fort och allmän villrådighet. Såna här veckor är fruktansvärda, det enda jag vill göra är att gömma mig under täcket och inte komma fram igen förrän jag har tagit mig fram till upprycknings-fasen..
Blä! Jag är väldigt glad över att min omgivning är så framgångsrik som den är och att det går bra för alla. Det är bara lite självömkan och jante-lag som ibland kommer framkrypandes..
Den där **** tentan gjorde att allt stensjönk på en gång -det var länge sen jag helt missbedömt inläsningsområden som den här gången.. Jag hoppas att jag har poängen på min sida för omtentor är alltid tunga att ladda om till.

För övrigt är det väldigt vårlikt i Stockholm, +10 och ljust om kvällarna! Tänkt att ljuset kommer så himla snabbt.

Aussie-pics

Som sagt, har ju "hittat" några av groomarna från Deveraux på ansiktsboken, här kommer lite fler bilder:


Vår idé om att bada i vattenhålet var väl sådär-bra.. men varmt var det..

B-grade team

Catherine med bossens häst

Charlie i sin bil utan bromsar, kopplingen var ett balsnöre...

Geebung, stallet närmast det donga jag bodde i

Varit och shoppat mat...

På väg hem från chukka, jag längst fram, sedan Aron, Madeleine och sist Mary. Fem hästar var gör att fyre personer flyttar 20 hästar. Gäller att ta sig hem innan det blev mörkt och alla vampyr-kangurus kom fram ur buskarna..;o)

Huie, mannen som gav oss vatten

Katrine och Mary

Ninja och Cathrine väntar på vatten..

Robert byter häst under spel, tro inte att de hoppar av -de hoppar emellan.

Tegan, tjejen som utbildade Dev´s fälttävlanshästar. Hon flög över till Andrew Hoy i England med de här två..

Murrey färdig för spel -Mary frågade honom hur manligt det känns i rosa skjorta, vita tighta byxor och knähöga stövlar.. well.. it´s polo..

Ridskoleminnen

Mamma har konventerat en del gamla VHS-band till DVD, så nu går det att kolla på en massa gamla filmer! Det mesta är inspelat 90/91 så det blir ett rejält perspektiv på tiden. Gissar att det var då som videokameran var ny, en sån där stor så att det såg ut som om en tv-station kom vandrande.
Man minns ju, men ser samtidigt sig själv som 10-åring och alla runt omkring nästan 20 år yngre.. farfar levde, morfar var fortfarande verksam, farmor spexade. Jättekul att se, men jag inser hur gamla de egentligen är. Som när jag ser morfar som pigg 70-åring hoppar ner från traktorn.
Och så har mamma filmat mig på ridskolan, KRS. Jag säger bara oh. my. god.
Jag på Cindy, sen kom Alexander, Dunder och Dixie. Jag präntade in varje namn för jag målade och ritade alltid hästar, boxar, stall och mer hästar..;o)
Jag minns nog nästan hela spiltraden; Cindy (allas favorit), Jumsie (med glosöga), Dina (var unghäst då..), Sacke (äldst och kaxigast, stått på ridskolan hela sitt liv), Legat (polsk imp, tyckte han var ful..), Finess (står numera här hemma i stallet!), Olivia, Dunder (nordsvensk tillika voltigehäst), Lilleman, Alexander (flugskimmel, nån arabtyp, ganska elak, han var jag rädd för), Malva (min favorit), Dixie (den söta med bäs) och så Knutte (den obligatoriska fjordingen). I gamla stallet minns jag Klimpen och Aramis, de "stora" hästarna som stod i box. Man fick alltid statuspoäng i stall-tjej-ligan om man fick en av dem tilldelade.
Det fick aldrig jag, och det tog jag som att jag inte var duktig nog. Nu i efterhand förstår jag att a) jag var för liten, men mina spinkiga ben och b) jag var alldeles för rädd och feg.
Jag valde alltid Cindy på min önskelista, precis som alla andra. Inte för att jag ville ha henne egentligen, för jag föredrog Knutte. Det var lagom fart tyckte jag.. nämligen ingen alls. För jag var rädd för att galoppera.
Man ser på filmen att jag gör små halvhjärtade försök att fatta galopp när "och så kommer ni fram i väääänster, kort, galOPP" ljuder i ridhuset. Cindy travar på, jag stoppar upp hela gänget och ställer mig i mitten. Vi gör ett försök till, vilket slutar med att min ridlärare fick springa vid sidan och dra med sig Cindy. När hon släpper så galopperar vi två och en halv meter innan hon slutar igen och jag sparkar på med små myggsparkar. I slutet får vi gå ut i paddocen och där lyckas jag galoppera på en liten volt. Minns vilken frihetskänsla man fick då man fick rida ut ur ridhuset, känna vinden, och ut i paddocen. Det var inte ofta det hände. Då kände man sig som en profisionell ryttare, eller, jag låtsades iallafall.
Nästa filmsnutt är tre år senare, då har jag kaxat till mig rejält och fått min egna ponny Okey. Vi galopperar runt, runt, runt i den nybygda paddocen och hoppar ett och samma hinder minst 15 gånger. Det höjs 5 cm per gång tills vi nått den magiska gränsen 1 meter. Okey river gång på gång, men envis som jag är så håller vi på och nöter tills vi tar oss över. Kvantitet framför kvalitet..;o)
Lasse och Mette hade sina sommarhästar Bella och Prinsen också. Undrar om det fortfarande finns, att man ringer till en hästhandlare och hyr hem en häst för sommaren?
Så gjorde de här, vissa sommrar var vi 3-4 stycken, värsta ponnyligan. Snacka om Wahlströms-sommrar..!
När man ser sånt här så känns det som om man levt ett sånt där liv som finns på film, svensk sommar när man var barn..
Nu ska jag kika vidare på dråpliga, roliga och nostalgiska filmsnuttar!

A Deveraux-memory..

Ibland är Facebook the best, fick just en add från Kathryn, groom på Deveraux. Hon är en av dem som bestämt sig för att emigrera och har fast anställning och numera uppehållstillstånd i Australien. Hur mycket jag än avskydde tyskarna, att bo i the donga´s och stressen runt omkring polospelet så får bilderna mig att lite sakna det.. det är lockande att leka med tanken att försöka få ett uppehållstillstånd, men för det krävs det att man får en sponsor under två år som går i borgen för dig. Men efter det kan du (nästan) komma och gå som du vill.. men jag vet ju inte ens om jag kan få ett andra WH eftersom Russel inte skickat tillbaka mina papper.
Bilder från Deveraux som Kathryn tagit; http://www.facebook.com/album.php?aid=27667&id=642566021, http://www.facebook.com/album.php?aid=27666&id=642566021.
Dessvärre träffade jag henne sällan eftersom hon groomade åt Trisha. Men det hade varit kul att jobba med henne, den tyska tjejligan var ingen större hit..
Idag för ett år sedan satt jag till häst ute på Rainbow beach, färdig för att åka vidare till Visit Oz och mitt livs äventyr!:o)
Jag hade ju värsta bästa upplevelse, trivdes med kursen och vi var ett bra gäng. Tråkigt nog får man höra ganska mycket dåligt om det, oftast har de reagerat på det brittiska sättet som kan finnas eller en "tråkig" utbildning. Jag tyckte det var hur kul som helst att lär amig köra motorcykel, även om jag nog inte behövt kunna det innan drovers-jobbet trots allt. Å andra sidan, det jobbet fick jag just genom Visit Oz så.. jag är fortfarande helnöjd! Trist bara att inte alla har samma upplevelse. Men det är också väldigt lätt att skaffa sig jobb där borta, det sköna var väl att slippa ta hand om visum/taxfilenumbers/bankkonto och sånt.
Jaja, 2008 blir i Kalmar, 2009 är vidöppet men det lutar mot Australien/Nya Zeeland.. :o)

Anställningsintervju!

Visserligen "bara" för ett sommarjobb, men jag är faktiskt kallad på intervju till Kalmar Slott på måndag!! Jag skulle egentligen sätta mig på bussen tillbaka till Stockholm nu, men så blev det inte. Hastigt och lustigt.. det skulle vara grymt om jag fick jobbet, det är ett guidejobb (tror jag) med chans till jobb även under lågsäsong. Jag har tyckt det varit kul på Skansen, men det är liksom lite på tiden att byta ställe efter fem år. Och där har jag knappt en chans att få jobb på kultur- och guideavdelningen.
Men jag hade sett fram emot att komma upp till Stockholm ikväll hur mycket jag än gillar att vara här hemma -men det är ju inte mitt hemma och jag har inte mina prylar här.
Körde förbi "min" lägenhet idag på morgonen på väg till skolan, känns märkligt men roligt att flytta dit. Men jag poängterar både för mig själv och för andra att det bara är för ett år.. till en början.

Jag vet inte om jag ska fortsätta utbildningen här på HIK, kanske läsa ett par andra kurser i stället då undervisningen och upplägget är under all kritik. De flesta kommer att hoppa av efter den här terminen och programmet är redan nerlagt, det kommer inte fler årskurser.
Anledningen till att jag fortfarande läser är att jag vill komma åt en byggnadsvårdskurs som ges vid Göteborgs universitet, men den går på halvfart och distans och startar bara om hösten. Så det blir en höst och en till vår isf. Vi får se..

Födelsedag

Min födelsedag har varit bra, först föreläsning och sedan chokladpraliner, te och McLeod´s..;o) jag fick första säsongen på DVD av mamma, så nu har jag frossat i aussies, ljud och vyer. På onsdag är det ett år sedan jag åkte, så jag har två dagar av mitt visum kvar. Hoppar jag på ett flyg ikväll så hinner jag komma på australiensisk mark innan det går ut! :o)

Det känns som om vi firat min och andras födelsedag hela helgen, familjen tillsammans med mormor och morfar har ju varit här. Ett historiskt minne att få med mig pappa till Operan och en balett på två timmar..! Nog för att det var Pippi Långstrump, men ändå!
Igår var vi i Uppsala hos Anna, hon bjöd på hemmagjord ärtsoppa och punch -kalasgott! Sen ville mormor se Uppsala domkyrka, vi lyckades komma mitt i högmässan men vi smög in och lyssnade lite. Det var helt otroligt vackert, en liten kör men som gav ett suggestivt intryck i de höga valven. Det är inte annat än att bli förundrad hur skicklig man var i byggnadsteknik förr.

Igårkväll var jag och några kompisar på Berlin och lyssnade på Carver Combo. Grymt bra spelning och alldeles lagom sätt att fira sin födelsedag på..!
Imorgon ska jag bege mig ner mot Kalmar, har ju lite rester eftersom jag struntade att åka ner sist.. känns fånigt när det visar sig att "hela" (tre personer) min grupp bangade och de får organisera extraseminarier för vår del.. å andra sidan, det hade varit enklare att ordna skriftliga rester. Menmen.. HIK verkar inte vara den smidigaste högskolan i det här landet. Fyrkantiga och gammalmodiga, trots så ung skola. I jämföresle så verkar ju SU riktigt smidigt och välorganiserat trots diabilder och skriftliga tenta-anmälningar...

Träffande

*haha* från Hippsons krönikör.

"(...) Sedan har vi det här med vad som möter en när man finally tagit sig ut till stallet. De stora, snälla bruna ögonen och de spetsade öronen i all ära, men mörkret och den förbXXXade leran förintar ju tråkigt nog stora delar av hästromantiken. Det är faktiskt inte roligt att behöva starta stallvistelsen med att släpa ett tio kilo genomblött lersjok till täcke till lämplig torkplats för att sedan börja rota efter ett torrt dito i stallskåpet, vilket i sin tur rasar samman vilken sekund som helst på grund av den hårda belastningen av gamla skit-täcken.

Sedan kutar man upp på höloftet i syfte att rafsa ihop ett lämpligt antal kilo hö så att vännen har något att äta till middag.
Väl nere på fast mark igen bär det iväg till nästa utvecklande sysselsättning - rengöringen av boxen. Ut på den halkiga trärampen till dyngstackscontainern för att hämta en stor och tung plåtskottkärra. Handtagen är genomblöta och halkar väldigt farligt i händerna. Plåtskottkärran är så tung att jag knappt bemästrar den, och då är den tom. Hur ska det gå när den är full? In i boxen med den.Där råder bajsinferno, hästen måste haft nattens stall-efterfest i sin box. När kärran är överfull är endast tre fjärdedelar av boxen rengjord. Typiskt. Sådant oflyt finns det inte varken tid eller tålamod till. Ut på den halkiga trärampen för en jobbig extratömning mitt i alltihop. Där ser jag, trots mörkret, med mina laserögon en "inbjudande" liten skottkärrestig till vänster, vilken jag naturligtvis tar sats emot. Precis i kurvan halkar jag dessvärre till med högerfoten varpå den tunga plåtskottkärran kastar sig iväg åt vänster längs med den lilla skottkärrestigen.
Naturligtvis dundrar kärrhelvetet rakt ner i en avgrund som väldigt olämpligt finns placerad i containerns vänstra hörn. Jag följer föga oväntat med ekipaget ner i helvetet eftersom jag in i det sista tror att jag kan stoppa förödelsen med hjälp av alla mina (för dagen något otränade) muskler.

Kabaaaang säger det när jag och skiten landar ungefär samtidigt i all den andra skiten. Det är inte roligt att vada runt i en sörja av nerregnat kiss och bajs utan möjlighet att ta sig upp utan att rätt så ingående bekanta sig med en herrans massa okänd avföring på vägen upp. Fy fan. Om det ändå bara hade varit egna hästens utgifter, de vet man ju liksom var de kommer ifrån. De andra hästarna vet man ju inte var de hållit hus. Är man lätt hypokondrisk som jag är det lätt att tro att man drabbats av både HIV och fågelinfluensa efter ett sådant bad.

När avföringsincidenten äntligen är över vidtar nästa projekt. Lerborttagning på häst. Obeskrivligt vidrig sysselsättning. Hästvännen älskar att göra lerinplackningar om dagarna. Typ hundra år senare sitter man äntligen i sadeln. Tottisen har förvandlats från ett lerigt ök till en one-million-dollar-babe. Lovely! Tar en liten titt på klockan för att hålla koll på hur länge man rider, så att man inte sitter och nöter i två timmar, då får han ju kotledsinflammation och måste sprutas med kortison och vila i åtta veckor och allt det där.

Till min fasa ser jag att klockan är tjugo i tio. Herregud, stallet stänger ju tio!Ut i ridhuset, joggi joggi, galoppi, galoppi. Ja det kändes ju rätt bra. Synd att man inte hann mer än värma upp. In i stallet igen och så är det alla bestyren med stretching, salvor och täcken och gud vet allt. Och puss puss, love you, goodbye sov gott och sånt. Allt detta för en kvart i sadeln. Vilken looser man är. "

Söndag med mormor och morfar

Mormor och morfar är här över helgen för att hälsa på och fira att mormor fyllt 80. Vi var lite tidiga på morgonen och strosade runt i Gamla stan innan fiken öppnade så att de kunde få sitt "förmiddagskaffe" -och springer på ett antikvariat fullt av Mon Amie-, Berså- och dansk porslin.
Familjen Nilsson-Olsson går därifrån med bland annat en Carl Malmsten-fåtölj (värsta fyndet!), och 6st Berså-tallrikar. Tallrikarna blev min födelsedagsprsent, hur länge har jag inte gått och tittat på såna...?! Mormor är grym på att pruta. Mamma och jag stod bakom gathörnet, för generade för att våga oss fram förrän vi skulle lasta in allt i bilen. Syrran stortrivdes däremot!;o)
Mormor fortsatte i samma stil, hela Österlånggatan gicks igenom innan vi till slut hamnade på Operan och såg Pippi Långstrump.

Sitter här och är väldigt mätt, jag äter aldrig så mycket som när släkt och vänner är här och hälsar på. Men det är tufft att både mormor och morfar orkar med en matbit på kvarterspuben! Still going strong, det finns ett liv efter 30..

Vaccinationsmiss

De andra två hästarna hemma blev vaccinerade igår, mamma ringde mig och undrade när dte var "vår" tur. Hade helt glömt bort att vaccinera Piazzo! Fast vi antog att det skulle ha gjorts just innan jul. Efter en närmare titt skulle det ha gjorts i augusti 2007. Inte bra..
Men han har fått tänderna fixade idag (vilket väl är en sju år sedan sist..) och det gick bra. Han fick ett bra utlåtande av (nya) veterinären som tyckte att han såg väldigt fin, välmusklad och sund ut. Kul, speciellt när han inte rids! Hon undrade om han inte skulle ridas, vi får väl se om det går med nya skor längre fram. Det hade varit kul.
Men, jag har fått ett erbjudande om en "lånehäst", ett stp f-96 som fölar i juni/juli och är startad 1.20. Det skulle vara ett roligt projekt när fölisen är avvänjd!

Idag har jag fått en craving på en av Odd Mollys kappor, #576 twill love the back jacket. Det brukar sluta "illa" om jag får för mig nåt sånt, bara måste ha. :o)

Jag flyttar!

Jag tackade ja till lägenheten, så jag har nära 35 kvadrat väntandes i Kalmar. Det känns delvis väldigt kul men delvis lite vilset. Jag har ju sagt att jag ska flytta hem när jag pluggat klart, nu hade jag bestämt mig för att flytta till Kalmar "i sommar eller till hösten" och jag hade nog räknat med "till hösten".. men terminen fortsätter ju in i juni, så det är ju inte till att flytta på stört. Jag får tänka på vad flytten innebär; möjlighet till hästar och ridning!
Och att det faktiskt inte är en definitiv flytt från Stockholm, jag behåller lägenheten ett tag till. Men jag funderar för att verkligen övertyga mig själv.. att se det som ett utbytesår. *haha*
Hade en lång konversation med en kompisa idag. "Kan man åka iväg utomlands? Kommer inte folk undra vad man håller på med och när man ska skaffa sig ett jobb?" Hon, liksom jag, känner sig uttråkad på lämmeltåget mellan bostad-tunnelbana-jobb och tillbaka, vilket ett heltidjobb i Stockholm innebär. Inrutad, nästan inlåst.
Så hör jag mig själv svara "javisst, klart man kan åka! Man gör väl som man vill, om resa betder lycka för dig, så åk!"
Och så är det, eller ska vara. Borde vara! Jag är inte säker på om det bara är en själv som intalar sig att man borde göra si eller så. Eller om andra påverkar. Fick en så träffande inbjudan till en 30-årsfest idag, "kom klädd så som du trodde som barn att du skulle se ut som 30!"
Jag föreställer mig fortfarande en 30-åring på ett visst sätt, men varken jag elle rmina vänner ser ut så..:o) Man är väl kanske inte äldre än man gör sig, som det brukar heta.

Funderingar

*eeek* jag har fått erbjudande om lägenhet i Kalmar, i Tegelbyn. Det är ett av de områden som jag absolut skulle kunna tänka mig att bo, om man ska jämföra grovt så ligger Tegelbyn ungefär som Hornstull i förhållande till city. Nära till vattnet, cykelavstånd till allt..

men jag måste bestämma mig nu! Tillträde i maj, då måste jag bestämma mig för om jag ska satsa på ett jobb i Kalmar eller om jag ska hänga kvar vid Skansen även detta år.. och hyra ut min egna lägenhet här. Eller om jag iskallt ska vänta och hoppas på att det blir lediga lägenheter längre fram..

Tegelbyn är fint, byggt för 7-8 år sedan i "statarlänga-stil" med friliggande takbjälkar och så. Jordnära färger, husen bildar ett eget litet område. Svårt. Det är så nära mitt lilla torp som jag kan komma utan att flytta till det!:o)

Skön musik en söndag:

Jordeliv, Fyra Dörrar Till Min Syster , Chaufför, En plats i solen och, så klart Sov, sov söndagsbarn. De där rösterna rules my world. Nu har Anja iallafall tagit sig i mål i störtloppet, så nu ska jag sätta mig och plugga. Fastnade ute i Haningen igår eftersom det fortfarande snöar. Mot bättre vetande tog jag mig ut i "ovädret" (det snöar ju varje år, och varje år kör bussarna fast!) Fanns inte en chans att försöka ta sig tillbaka efter både Harry Potter och Förnuft och känsla!

Förnuft och känsla

Jag ska gotta ner mig i soffan hemma hos kompisar i Haninge och titta på "Förnuft och känsla" ikväll. Tacos, Ben & Jerry-glass och annat gott. Jag är ledig idag, det känns lyxigt att vara ledig samtidigt som alla andra! Och det är en helt annan känsla att vara ledig en hel dag när veckan har varit fullspäckad, inte som innan att inte ha något att planera kring och alla dagar bara flyter ihop med varandra. Det var länge sen jag hade föreläsningar fyra dagar i veckan, och jag är förvånad över hur snabbt dagarna går fastän det knappast är heldagar vi pratar om -men det är kul! Det känns roligt och utvecklande.

Jag skulle nog inte fixa att gå arbetslös, jag skulle gräva ner mig i ett hål och må urkasst. Men det gör nog de flesta..

DET SNÖAR UTE! Äntligen, äntligen! Hoppas, hoppas det blir -5 i en månad framöver så det bara är snö, blå himmel, sol och vinterväder!

Idag fyller farmor 94, det känns tråkigt att inte vara hemma -hon skulle ha "mellanbjudning" vilket tydligen innebär ost, kex och frukt. Så idag lärde jag mig ett nytt begrepp!

Har precis läst om 1870-talets arbetskraftsutvandring från Sverige, mindes att farmor berättade om att hennes mamma var över i USA två vändor och jobbade som jungfru. Första gången åkte hon hem då hennes pappa blev sjuk. Hon hann inte hem innan han dog och åkte tillbaka. När hennes mamma blev sjuk åkte hon hem med en gång och hann hem innan hon också gick bort, men fick därmed stanna hemma och ta hand om sina syskon. Hårt..

Det är helt otroligt att många svenskar aldrig varit över länsgränsen, men däremot ett par vändor i USA..

"Förnuft och känsla" har jag aldrig förstått mig på, att få ihop de båda verkar vara en omöjlighet. Men nu ska jag iallafall åka och leva i lite Jane Austen-romantik..!

En bild på några av mina jobbarkompisar som jobbar ikväll..;o)

Insnöad

Jag tycker att det är otroligt häftigt att sitta på universitetet med en grupp människor som är precis lika insnöade på hus och byggnader som jag! Det har aldrig hänt innan.. tyvärr ha rjag inte läst konstvetenskap innan, så jag kan inte slänga mig med snygga begrepp eller exempel på italienska föregångare.. men det är kul iallafall!
Jag har tagit mig igenom det vanliga "åhnej-jag-måste-skaffa-jobb-och-bete-mig-vuxet-Nina-bryt" som alltid kommer som ett brev med posten då och då. Jag funkar så, jag måste få bryta ihop, tycka synd om mig själv få lite medkänsla alternativt ryck upp dig/pepp-diskussioner. Och så plockar jag ihop bitarna och är glad igen! :o)
Men ont i fötterna, ont i armarna och ont lite varstans egentligen har jag efter jobbet. Det är ett faktum, jag hatar galgar och jag kommer inte överens med pensionärer.. inte för att jag säger så mycket till personen i fråga, snarare så får omgivningen höra det -eller maler jag runt det själv och går hem från jobbet ganska sur.

Nu ska jag ut och stadsvandra i Gamla stan och försöka få ihop en presentation av Börshuset "med så korrekt terminologi som möjligt". Tjenahopp..!