Mörkrädd

Inte ens jag själv visste att jag var så mörkrädd, i natt har jag nog inte sovit mer än en timme i taget.. det blåste så allt knäppte och lät annorlunda, dessutom är jag inte van vid att ha en hund som snarkar, sparkar och flytta runt i korgen nedanför heller.
Varför känns mörkret på kvällen värre än det på morgonen? Jag tänker sällan på mörkret en tidig morgon, men efter skymning på kvällen så känns det av.. lite märkligt. Men det beror bara på en massa hjärnspöken!

Låg och funderade en massa i natt (för att inte tänka på andra eventuella spöken!) och det kändes lite sorgligt att flytta från Stockholm, och lämna lägenheten. Den är så myspysig och bara min!:o) den är lagom, jag har överblick. 21 kvadrat jämfört med 300 är som.. halva sovrummet här.
Men nu har jag varit ute och gått med Fame och sett gården, och då känns det inte sorgligt längre. Hur jag än gör så kommer jag alltid att sakna något. I Stockholm, Kalmar eller någon annanstans. Det går inte att ha allt på ett ställe verkar det som.

Under julen så har det varit två saker som i stort sett alla har frågat mig om; pojkvän och gården. Pojkvänsfrågan är jag så van vid och jag har slutat att "förklara mig". Jag är singel, punkt slut. Men tillvaron för folk över 25 verkar vara gjord för att vara två. Om man kommer ensam till ett bröllop hamnar man vid barnbordet. Par-kompisarna har parmiddagar ihop, diskuterar husköp och gemensamma resor. Släkten förväntar sig att "det finns någon" men som man inte velat presentera. Och ska jag göra något, som att åka till Köpenhamn, så tolkas ett "vi" som jag och min kille. När jag säger att det gäller kompisar så får jag nästan för mig att det funderas över om jag trots allt inte är flata. Det skulle liksom förklara en massa.
*suck* Den diskussionen har jag redan haft, mina föräldrar påpekade lite fint och nervöst att det är ju också helt okej..
Slutsats: som singel i min ålder så har jag a) en hemlig pojkvän b) inte klivit ur garderoben.
Jag blir så trött.

Det andra är gården. Det står ju helt klart att jag inte kommer att bli heltidsbonde, knappast heller syrran, även om hon faktiskt snart är agronom med landsbygdsutveckling som inriktning.
Ibland har jag lekt med tanken att jag skulle gå driften på Alnarp. Helt omöjligt skulle det inte vara, jag är hyffsat teknisk och är nogrann av mig. På så vis är inte bondelivet främmande för mig, men ännu har det ju inte blivit av..
Det finns inte riktigt i min värld att jag och Anna säljer gården när pappa lägger av. På något sätt måste det bara ordna sig ändå. Men om någon utav oss ska ta över, så gäller det också för den personen att lösa ut den andra.
Skulle gården säljas så vill jag inte bo kvar ens i Kalmar-trakten, då skulle jag nog kunna bo var som helst. Vill inte se den ingå i något stort komplex, vilket allt pekar mot att vårt jordbruk går emot. Om pappa har ork och lust så har vi förhoppnings 10 år på oss att klura ut det där.. och om 10 år så hoppas jag att jag har hunnit med en hel del..!
Man hinner tänka mycket på en sömnlös natt.

Resa eller jobba?

Jag har fått värsta erbjudandet och chansen att eventuellt få resa till Fillipinerna i sommar, frågan är bara -ska jag eller ska jag inte..?
Det är i såfall som ledare via CISV som jag ska åka, det låter som en väldigt bra grej -att bidra till ett kulturellt utbyte mellan barn och på så vis skapa en ökad förståelse för sådant som kanske annars ter sig annorlunda.
Och en chans till ett roligt äventyr..!
Men sen är det det här med jobb, jag har skickat iväg en del förfrågningar och väntar på några svar. Ett sommarjobb eller kanske till och med en projektanställning över sommaren skulle kunna vara vägen mot ett jobb. All erfarenhet är bra erfarenhet. Vilket också gäller resan.
Får väl vända, vrida och fundera lite till på det.

Igår åkte jag, Christina och Sofie till Köpenhamn, jag hade sett fram emot att få kika i lite nya butiker men blev besviken över alla Vila, Vero Moda, H&M och Urban outfitters. Precis som i Stockholm. Eller Helsingfors. Är det inte fler som blir less på allt som ser precis lika dant ut??? Måste alla gå klädda i samma sak? Och inte nog med det -är det ingen som reflekterar över billiga kläder??
Trots allt var det en mysig utflykt, man åker trots allt utomlands! Få se lite nytt, höra nya ljud och bara vara någon annanstans. Vi strosade på Ströget, drack öl och shoppade vår nyårs-sprit. Och fyndade på NOANOA, en tröja som jag faktiskt spanat in i Stockholm innan jul. Så vi blev nog nöjda allihopa!;o)

Nu är det bara att fixa nyårsfesten, resten av familjen har åkt till Stockholm så det är jag och Fame som står för hela huset och alla djuren. Jag är inte helt nöjd med att sova tre nätter all by my self i detta jättehus, men det är bara till att bita ihop.. julen är lite slut, här firandes den från Lillejulafton och slutade på Annandagen med stort släktkalas. Nu är det nyår och mormors 80-fest, sedan bär det av mot el stockholmo igen! Lite skönt, mest för att få komma upp till mitt egna tror jag. Annars är det trevligt att vara hemma. Det blir konstigt nog inte så mycket tid i stallet, men det är ändå påtagligt eftersom dagen börjar och slutar där.. och lite lunchfodringar också.

God fortsättning!

Det har varit en fin julafton, lite trist att rimfrosten försvann (se det gröna gräset...) menmen, man kan ju inte alltid få allt man vill!:o)
Det här året var syrran hemma, det var kul! Och vi har firat "som vanligt" med Kalle Anka, julmat, citrondricka och hemmagjort godis. Mysigt värre. Och jag har bestämt mig för att följa med på julottan imorgon, de har bestämt sig för att åka till en liten, liten träkyrka inåt skogen, en kyrka som min farfar och hans familj gick till innan de flyttade hit. Det blir kul! Jag ska bara själv ta mig upp innan 5 och sedan väcka hästarna så att de också kommer upp och ut!:o)
Piazzo och jag har varit ute på en skritt-tur, han var pigg och glad så det kändes kul. Jag undrar om han skulle fixa att bli skrittad ett par gånger i veckan om jag skodde honom..? Men jag vet inte, kanske inte värt att försöka. Han är så fin som han är nu! Och allt vitare blir han, ser ut som 10 år äldre tycker jag!
Morfar och fler med honom har hintat mer eller mindre snyggt om "mågarna". Nog för att jag också kan tycka att jularna blir lite annorlunda nu när syrran är yngst och bara farmor, mormor och morfar som gäster.. ser fram emot Annandagens släktkalas då Arvid och Astrid kommer -och resten av släkten! Kusiner, faster och gammelmoster. Då blir det lite mer liv i luckan och jag tror att mågarnas avsaknad glöms bort. God fortsättning!

Julpyssel

Dagen i bilder:Gratta Arvid 3 år, idolen just nu är Byggare Bob!:o)

Anna & Astrid

..sen bakade vi ostkaka med farmor.

Hemma

Så var jag hemma igen. Det är ett märkligt fenomen att jag allt som oftast tycker att det ska bli jätteskönt att få komma hem, men när jag väl är här så känner jag mig rastlös. Men jag trivs ändå..:o)
Det är väl kanske mest känslan av att vara lite på besök mer än att vara "hemma" som inte riktigt passar in i tankarna. Allt blir liksom lite speciellt när man kommer hem såhär.
Och konstigt nog känns det mer självklart att flytta tillbaka hit när jag är i Stockholm än när jag väl sitter här, det skrämmer mig lite att beslutet känns mer definitivt här än där uppe.. på något vis är livet och tillvaron i Stockholm mer på låtsas, här är det "på riktigt".
I Stockholm flyter saker och ting på och jag känner inte att jag behöver ta så himla stort ansvar (mer än att betala räkningar och liknande..) medans här blir det så påtagligt. Kanske för att vännerna här lever så annorlunda mot vad jag blivit van vid.
För när jag sitter i min älskade lilla lägenhet med det alldeles för lilla köket så känns flytten hit ner mer som ett sabbatsår, eller som det försök jag vill ha det till. Att jag testar. Men nu när jag sitter här så känns flytten mer slugiltig, att jag verkligen ska lämna Stockholm. Det känns lite besvärande måste jag säga.. men inget är ju bestämt ännu. Allt är bara tankar och idéer som jag ändras och ändras tillbaka!
Men det är dax för en förändring på ett eller annat sätt.

Jag vet egentligen orsaken till allt det där, för "alla" här hemma frågar hur det är i Stockholm, hur jag trivs och drar sedan slutsatsen "jamen du blir väl kvar där?"
Det är inte självklart för mig att bo kvar i Stockholm, även om det verkar som om när man väl kommit ifrån Kalmar så skulle man väl inte vilja flytta tillbaka? Det är liksom fel att känna sig positivt inställd till Kalmar eftersom alla möjligheter (ska?) finns i Stockholm. Och då blir jag lite osäker på om jag resonerar rätt. Och om jag verkligen kommer att trivas.
Det är ju alltid lättare att idealisera och föreställa sig. Kanske är det så att jag är så pass van vid Stockholm att jag tar så mycket för givet som jag inte tänker på att jag kan sakna?
Jag är nog faktiskt rädd för att flytta ner hit för att sedan inse att det inte var så bra som jag ville ha det till, och att jag sedan drar tillbaka. Då känns det nästan bättre att låta bli och behålla drömmen..

Julfint men lite spökligt

Jag såg nåt riktigt mysigt men lite kusligt när jag var ute och gick på Långholmen; Karlhälls gård hämtar sina gäster med häst och vagn utanför fängelset och det var alldeles sådär i skymingen. Tre hästar med både öppna och täcka vagnar, jag kom precis då de gjorde en volt och skulle ta sig upp för backen. Det var sådär rys-härligt att se dem sätt av i galopp och vagnshjulen bara dundrade. Det var lite spooky. Och det var marschaller hela vägen..
Men jag kom snabbt tillbaka till 2000-talet när jag rundade udden och ett flygplan påbörjade sin inflygning mot Bromma och alla reflex-västar kom förbijoggande.
Men lite julmagiskt var det minsann..:o)

På söndag åker jag ner till Kalmar och det är bara två jobb-kvällar kvar innan juluppehållet. Så skönt.
Förutom att jag har bestämt mig för att joina någon western-klubb när jag flyttar hemåt, så vore det kul att lära sig köra häst! Kanske till och med travhäst..?!

Onda sagor

Igår var jag och syrran på Uppsala stadsteater och såg "Onda sagor". Himla bra! Lite halvmystiskt med svartvita bilder, två musiker i höga hattar och trasiga frackar och en väldigt vacker, späd kvinna i vit klänning. Lite 1920-talsfeeling med udda instrument och lite.. familjen Taikon/Pip-Larsson-känsla.
Lite annat än de fullständigt urlöjliga "sagorna" från Svenskt näringsliv.. Sagan om företagaren som inte ville tjäna pengar, Sagan om gumman som handlade för lite och Sagan om flickan som inte fick chansen. *morr* det är så fult att uppmana till konsumtion just vid jul. Folk konsumerar ju ihjäl sig, tar lån, förköper sig -det är inte klokt att Svenskt näringsliv bara ha mage att göra så här! (och de är ju i galleria-maskopi, så hatet mot galleriorna innefattar numera Svenskt näringsliv.) De som äger de stora företagen inom svensk handel är knappast fattiga. Och de bryr sig uppenbarligen inte om sina producenter längst ner i kedjan. Ni har väl inte glömt H&Ms bomullshandel som kom i ropet för ett par veckor sedan??
Men, hur som helst -läs DN´s saga om Sagan om gubben med råbiff i hakskägget.

Dumt

Det finns en person i min närhet som tydligen anser att masskonsumtion är svaret på världens problem. Att det är konsumtionen som ska lyfta de fattiga ur sin fattigdom -men jag förstår inte hur konsumtionen i sig ska fixa miljöproblemen? Det är dumt. Och det är dumt att jag tar det personligt, för det tar så mycket energi. Men jag blir så arg, frustrerad och besviken. Och kanske lite ledsen. Men alla tycker ju inte lika dant som jag. En del tycler olika, andra tycker något annat. Men det stör mig likt förbannat!

Och det stör mig att en del tror att Sveriges allt finns i Stockholm och att inget annat behövs. *morr*

Facebook ser dig

På något smygande sätt har mycket av tillvaron hamnat på Facebook, nu är det liksom för sent att ta sig därifrån eftersom mycket av mail och annat sker där. Och alla vet allt, på en gång!
Blev haffad på jobbet idag eftersom det stod att "Nina is no longer listed as single", tyckte att jag kunde ta bort lite onödig info i den där långa listan. Fast det var visst fler som var nyfikna på orsaken..;o) men jag är lika mycket singel som innan, det enda förhållandet jag har just nu är det med min tv. Tv´n och datorn..
Det ösregnar ute och humöret känns därefter. På väg till jobbet sprang jag på en kompis, festfixad och fin. Det hade varit trevligt att gå på fest istället för att brottas med blöta jackor och bitchiga 50+-kvinnor..
Jag tror att lite snö och några minusgrader skulle pigga upp mig! Eller fast nej, nu kom jag just ihåg att vi inte fixat snöskottning.. suck
Men minusgrader kan det få bli! Det kan snöa jättemycket på en gång, så kan jag skotta och sen kan det hålla sig så hela veckan jag har kvar innan jag åker söderöver igen.

Examen

Nu är examensbeviset ivägskickat, mina resultat ska vara postade i Ladok idag. Det känns mest som.. "Shit, nu är det allvar!"
Jag är färdig och egentligen finns det inga större skäl till att inte ge sig ut på arbetsmarnaden, mer än att jag vill läsa ett par kurser till.
Det liksom ställs på sin spets, ska jag söka jobb här i Stockholm eller i Kalmar? Och om jag inte kan bestämma mig, vore det bra att söka jobb på en annan ort?! Och CV, nu ska det vara skarpt läge, inte en massa extrajobb som man lite "både kan ha och mista". Inte riktigt så, jobben är bra att ha -men kanske inte så svåra att få eller ersätta. Men dett riktigt jobb är knivigare..
Jag har suttit och spanat in studentlägenheter i Kalmar, det känns inte så lockade att flytta till just en sådan och definitivt inte en korridor eller andra alternativ med delade kök/badrum. Jag vill vara så kräsen att jag önskar mig en studentlägenhet.
Samtidigt så hoppas jag att jag har ett långt yrkesverksamt liv framför mig och att jag hinner jobba med sådant jag vill. Det är bara jantelagen i mig som säger att jag borde gå ut och söka jobb, eftersom de flesta runt om mig faktiskt har tagit steget och identifierar sig inte som studenter längre.
Jag ser fram emot att läsa "Landskap och miljö", "ARkitektur- och bebyggelsehistoria", GIS och miljörätt. Och framförallt byggnadsvården till hösten.. sen får det vara nog! :o)

Teknikprylar..

Igår höll jag på att få ett nervsammanbrott -alla mina tekniska prylar verkade gadda ihop sig för att driva mig till vansinne. CD-spelaren verkar vara inne på sista refrängen och bara hackar, den nya datorn funkar men jag lyckades koppla bort nätverkskortet. Något som "inte ska gå" som vår datanisse sa. Men jag gjorde det iallafall, så det ägnade jag nån timme åt innan jag provade att starta om eländet -då funkade det igen. *phew*
Men sen till det "värsta" -min mp3 är borta! Den är ju halva mitt liv! Jämmer och elände, den blev nog kvar på t-banan i söndags, elelr om någon har lyckats att sno den. Jeg vet inte, men borta är den.

Så den här dan kan bara bli bättre, och idag regnar det inte längre! Jag är Curro-vakt och ska plugga. Ikväll kommer Lisa & Manilla över på lite glögg-mys. Nu önskar jag mig bara lite snö..:o)

Julkänsla i kvadrat

Väl tillbaka i Stockholm så har julstämningen kommit ifatt, åtminstone lite!
Jag och Emelie var på Kalmar slotts julmarknad i torsdags, i fredags åkte jag och föräldrarna upp till Stockholm och igår kom syrran och Fame. Fullt hus, julmässa på Hovstallet, julshopping på NK, fika i Gamla stan och ätit gott i största allmänhet. Idag gick vi på Streets julmarknad innan de åkte hem -medans jag fortsatte till Skansen tillsammans med Chris. Han ville se älg och björn, dessvärre sover ju björnar så här års, det började skymma och kamera-batterierna tog slut.. men han fick iallafall se varg, järv, utter och älgkalvar..;o)
Kul att prata aussie, han verkar trivas lika bra här som jag gjorde där.
Nu är jag helt slut och ska nog krypa upp i soffan med en kopp te, njuta av tomheten på mina 21 kvadrat och titta på Bridget Jones. En feel good-film med Colin Firth, kan inte bli bättre en regnig söndagkväll..!