Bortlängtan

En ganska stor del av min tid ägnar jag åt att längta bort från där jag är. Det tycker jag är lite märkligt, för jag har det ju inte dåligt där jag är! Jag har bara svårt för att njuta av här och nu.
Om det inte är att flytta söderut så är det att resa tillbaka till Oz, eller kanske bara till nästa termin och de roliga kurser som jag ska läsa..
Det är lite tragiskt att inte uppskatta det jag har, tycker jag själv.
För ett par veckor sedan ville jag inget annat än att flytta, helt imorgon. Just nu är tankarna liksom två år frammåt i tiden, att jag redan flyttat från Stockholm, läst de roliga kurserna, flyttat till Kalmar, slutfört alla studier, sålt lägenheten, betalat lånen och är på g att sätta mig på flyget till Australien. Och sen då? Kommer jag någonsin känna att jag har gjort allt som jag akut velat göra och kan backa av och bara vara?
Efter att jag kommit hem från Oz så kände jag faktiskt så, under ett litet tag. Att jag hunnit med mycket och var fullt nöjd med att bara ta dagen som den kommer och inte planera.. jag är ganska ledsen över att tappat den känslan. Det var ett skönt lugn, att bara låta saker och ting bero och inte planera. Jag börjar bli rädd för att jag aldrig kommer känna det så någon längre tid, jag kommer nog alltid vara "orolig" på det sättet och alltid vilja göra något annat än just det jag gör.

Igår hade jag en känsla om att sakna Australien så jag var gråtfärdig -men vad saknar jag? Jag vill varken tillbaka till Deveraux eller Winton. Polostallet var en erfarenhet och jag gillade vardagsjobbet, men polospelet och allt däromkring var inget för mig. Winton var en grym upplevelse fastän jag levde i någon skräckblandad förtjusning. Korna, mc´n, Rossi, Russel och allt runt omkring.. jag har nästan svårt att täna mig själv i de där situationerna och att jag verkligen varit där. Men ändå längtar jag tillbaka!

Och att flytta.. jag skulle se fram emot att bo större, mer "på riktigt", kunna ha möjlighet att rida -men allt det där ger ändå mig en känsla av att slå mig ner på ett ställe och leva mitt liv där, vilket det inte alls behöver betyda. Men den känslan både lockar och skrämmer mig.
Filosofiska tankar så här en söndag. Ska bli otrligt skönt att chilla lite, har jobbat både på galleriet och teatern den här veckan, så denna som kommer ska jag vara lite mer hemma. Och försöka fånga tiden..;o)