Frustration

Jag trivs som sagt kalas med de kurser jag läser på SU, men dagar som denna bli rjag så frustrerad.. vi har haft föreläsning om Länsstyrelsens roll inom kulturniljövården, och givetvis kommer diskussionen om Swartlings upp. Vår föreläsare hade varit med om att handlägga ärendet, och jag förstår att det är knivigt -men jag förstår inte hur Länsstyrelsen kan häva ett byggnadsminne!
Förutom att Swartlings ridskola var ett byggnadsminne, så ligger byggnaden inom ett riksintresse-område med Stadion, i angränsning till landets enda Nationalstadspark. Att riva och bygga upp ett område lika stort som Stadion (men tre våningar högre!) kommer innebära att miljön kring Stadion kommer att förstöras. Hur många av oss brukar inte undra hur galet det var att riva Klara-kvarteret men har kännt oss ganska säkra på att något sånt inte ska hända igen. Men nu finns ju risken att det kan bli så! Ett stort schabrak till Musikskola.. jag undrar först och främst -varför har Musikskolan en sådan betydelse att den absolut måste ligga kvar där den gör? Och hur ska man hantera byggnadsminne nefter detta? Om det går att häva så är det ju fritt fram för "vem som helst". Då kan det mesta vara förhandligsbart, bara man har pengar. Jag tycker det är fel att häva ett beslut i exploateringssyfte..
Hon berättade om ett annat ärende; en familj som köpt en byggnadsminnesmärkt gård från 1700-talet, med gyllenlädertapeter i ett par rum. Problemet är att inredningen är brun och familjen anser sig inte kunna bo i en sådan miljö. Så de vill ha tillstånd att måla över de här rummen i ljusare färger, om de inte får det så kommer de inte rusta upp övriga delen av gården eftersom den kommer bli "obebolig". Tydligen är hela gården i ett stort renoveringsbehov, så det bli rju en balansgång... men, den som har pengar kan ofta köpa sig till det de vill.
Då undrar jag, hur ska Länsstyrelsen kunna säga nej till den här familjens (galna) önskan om de just precis hävt ett byggnadsminne??
Jag förstår inte varför man går och köper ett byggnadsminne om man inte har intresse av att bevara det..

Annars så.. kursen är insprerande, jag hoppas bara att vi kan få lyssna på lite mer positiva handlägganden och inte bara ekonomiska tillkortakommanden..

Mamma hade träffat en av mina gamla tränare på stan häromdagen. De hade 17 hästar hemma för tillfället, när hon berättar om såna möten så slår det mig hur mycket jag saknar det!