Strax så är det jul och 1/4-del av tiden på Alnarp är avverkad. Kors i taket, det gick snabbt! Men det har varit roligt, ävem om hemlängtan gör sig påmind nu. Övertaget på styrelsen närmar sig också.. det är pirr i magen inför det, ibland också någon slags skräckblandad förtjusning. Det är roligt att jag får bli den första kvinnliga ordföranden! Sen kanske jag lägge rlite väl mycket press på mig själv, men jag vill så gärna framstå (och givetvis leva upp till!) klok, påläst och ta eventuella konflikter på ett bra sätt.
Till helgen är det Lucia-fest, kanske kommer det ner några Urfarbröder hemifrån, det skulle vara himla kul! Vi har våra Tanter och Farbröder med oss en termin till, efter sommaren är vi inte Juniorer längre utan själva Tanter och Farbröder. Tanken svindlar..!:o)
Längtar hem till stugan, till stallet, till det egna. Men min vedpanna har gått sönder, så synd och så dumt. Den kommer bli ersatt av något modernt, charmen i köket försviner lite.. samtidigt som det ju blir lite bekvämare med vattenburen värme!
Det tråkiga med att åka hem är väl ensamheten, kollektiv-gemenskapen uppväger den inte heller. Bara delvis. Mina farhågor med att bo kollektivt har iallafall kommit på skam, men visst finns tendenser och en hel del rädsla för att trilla dit i den där svarta hålet som mitt förra kollektivboende resulterade i.
Jaja. Happy thoughts! Ikväll har halva huset middag, den andra halvan, som jag tillhör, kommer att beställa pizza och festa till det lite vardags-style istället. Men Pucko-korridoren kommer minsann få trerätters..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar