Ojoj vad jag rasade långt ner i veckan. De berömda svarta demonerna som folk kan prata om kom på besök. Big time. Ibland är det tur att man har ett ensam-jobb, synd bara att vi pendlar till kontoret numera. Sitta rödgråten i en bil med sina arbetskompisar gör inte situationen bättre.
Något som gjort mig glad ikväll var att höra Winnerbäck hos Skavlan, kanske inte intervjun lika mycket som den akustiska versionen av "Ingen soldat" med Anna Stadling. Och hon ska verkligen släppa soloalbum!!! Det har varit en lång väntan sen 1999. Låtarna får mig att minnas Mosebacke i ösregn, med Anna och Ola, Elvis Costello och Tom Waits. *nostalgi*
Tänk vad små saker kan lyfta ett tungt sinne.
Jag har nog kommit fram till lite den här veckan iallafall. Australien får vänta ett år. Jag älskar mina upplevelser, men den känslan lyckas även försköna de jobbiga stunderna. Jag vill inte åka ensam dit, för det förtar så mycket. Jag vet hur ensam jag kände mig i ett regnigt Adelaide.
Däremot kan det kanske bli Sydafrika.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar