Döden, döden..

En person i min närhet kommer nog att gå bort inatt. Trots ett långt liv så känns det så fel.. utan mat och vatten senaste veckan, bara att vänta på att kroppen ger upp. Det är bara att hoppas, hoppas, hoppas att medvetandet är borta så som de säger att det ska vara.
Vilken pina för de anhöriga som boktsvligt ligger och väntar på att livet tar slut.. hur kan det komma sig att man låter människan tyna bort på ett sådant här sätt, hade det varit en hund, en häst eller något annat djur hade man tagit beslutet att avsluta lidandet innan det fått gå så här långt. Vad är det för skillnad, egentligen?
I många fall behandlar vi djur på ett respektlöst sätt, men när det gäller slutet av livet så har de i mångt och mycket en stor fördel.
Tänk farmor, som snart blir 95, så många människor som gått bort runt omkring henne. Hur fixar man sådant? Men farmor är pigg, under de premisserna blir jag gärna gammal! Men att tyna bort och slutligen svältas ihjäl.. det är inget värdigt slut på ett fint liv.