Jag läste just att Mosebacke Etsablissement riskerar att bli utslängda från Mosebacke pga fastighetsägaren Riksteatern inte har medel att renovera Terassen/Kägelbanan. Ångest!
Mosebacke är Stockholm för mig -det är det enda stammishak jag någonsin haft tror jag! De första åren i Stockholm hängde vi jämt där, för det var där alla underbara artister och spelningar fanns.. Peps, Anna Stadling, Hovet, Winnerbäck, jazzkvällar, jazzbruncher, Tom Waits-kvällar..
I och för sig uppskattade jag inte "uppfräschningen" som innebar att det 70-tals-vinröda väggarna med svartvita-foton på artister försvann och ersattes av streetart, men.. stämningen har alltid varit densamma. Den slitna ingången, teater-känslan, de kulörta lamporna och den vidunderliga utsikten från terrassen. Eller bara inne-mys en söndag. Nä, bevara Mosebacke i Cornelis anda!
”Mosebacke är Stockholms ansikte. Mosebacke är också Södermalms och hela rikshuvudstaden Stockholms litterära parnass och bokstavligen dess Montparnass, så sant som det ordet betyder sånggudinnornas och poesins högsäte” - Evert Taube
Idag regnar det. Öser ner. Jag ska bara sitta och mysa, åka ut en sväng till farmor men annars inte göra många knop. Har lyckats sova i stora huset helt på egen hand utan att drömma allt för mycket. Men någon stenmur minns jag att jag drömde om..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar