"En av alla dom"..

Ja, så är jag en av alla som jobbar och just nu är jag inte särskild imponerad faktiskt. Visst är det en omställning, men inte bara det.. det känns tungt att känna sig så låst när det är som det är. De senaste dagarna har jag kännt mig helt sänkt, det är olika bud på vilka ansvarsområden som vi ska ha och vad som ska kontrolleras. Jag har inte koll på allt och känner mig stressad och pressad. Två gårdar i veckan måste klaras av för att hålla statistiken, eller 105 ha.
Och att jobba tio timmar varje dag och ändå få ta med sig jobbet hem för att ansvariga inte har tid att visa och prata igenom.. *suck*
Nej, det känns inte alls kul att ha 30 år av nån slags liknande tillvaro framför mig.

Väntar på M, K och M. Jag ska bjuda på middag med rabarberpaj till efterrätt - jag känner mig riktigt huslig!;o)
Cyklade lite på avigvägar från jobbet mot affären idag men hamnade i bostadsområden (södra/centrala Kalmar) som jag aldrig varit i tidigare. Vackert, vackert.. så här långt har jag åtminstine lokaliserat ett intressant funkisområde, ett 20- och nu idag 30-talsområde. Spännande! Väntar bara på lite mer fritid så jag har ro att spatsera omkring. Runt här där jag bor finns rätt så mycket gamla byggnader från förra sekelskiftet också. Då det här var en lantlig utkant.
Jag ska vara gård/häst/hundvakt hemma ett par dagar i början av veckan, men jag lär väl inte har svårt för att sova. Nu förtiden slocknar jag innan 22 och teaterjobbet känns långt bort.
Tre veckor har gått rysligt fort och det är jag inte heller helt nöjd med. På måndag är det skarpt läge, ingen mer samåkning eller "fadder". Då ska jag (och alla andra) fixa det här själv. Mår nästan illa när jag tänker efter.