Lycka

Jag är hemma i Kalmar igen, jag har börjat läsa till Miljökorrdinator och så här långt verkar det superkul!! Och än så länge inte allt för tekniskt eller invecklat kemiskt.
Vi läser två kurser parallellt, Miljöskydd och Ekologi (+ lite geologi). Inom miljöskyddet ska vi göra bland annat ett projektarbete, ungefär som en liten B-uppsats fattade jag det som. Jag och en annan tjej i klassen tänker nog skriva tillsammans och det kommer nog bli frågan om ekologiskt/konventionellt/lokalproducerat. För vad ska man välja; spanska, ekologiska tomater eller konevntionellt odlade svenska? Vilket är största miljöboven, frakten från Spanien eller uppvärmningen av växthusen?
Det skulle vara intressant att skriva om etniskt rena kläder -eller snarare avsaknaden av den. Vad kostar det egentligen? Billiga kläder som vi hanterar som "slit och släng" men är framställda i Indien där de använder syror till färgning. Det kostar både människoliv och den lokala miljön.
Spännande är det i vilket fall som helst! Dessutom ska vi ha ett "fadderföretag" att kunna tillämpa praktiska lärdomar på, jag frågade om det var okej om jag tog ett lantbruk istället för industri -och det tyckte de var hur kul som helst!! Så, om det blir vårt eget eller något annat här i närheten får jag väl se. Men det känns grymt kul att syssla med mer praktiska saker och som verkligen betyder något för resten av världen. Humaniora är rätt så "inskränkt" på det viset.

Och så har jag ridit. Först en kort liten 10-minutare på Piazzo för sakens skull, sen har jag varit ute med Helen. Hon har en del att välja på, och vi var ute i skogen med kvälls-sol, galopp på både vall och stubb och bara helt underbart.. det var mysigt. Kalmar är fint i höstsolen, våra föreläsningar ligger i det nybyggda huset nere vid Gästhamnen. Och jag säger det igen, jag vill flytta hit! Hästarna, omgivningen, familjen och det liv jag skulle kunna här lockar mer och mer. Jag hoppas att det snart tar ut den rädslan av att sakna Stockholms-livet som jag har. Stockholm känns lite blekare och stressigare för varje vända ner hit, jag börjar redan känna det på tåget ner. Så det blir nog Kalmar-hållet om en inte allt för lång tid. Bara inte riktigt ännu. Jag vill se hur det känns över höst och vinter, då brukar jag vara som mest tacksam över att bo i en lägenhet, inte ha häst och för att det lyser så mysigt i alla husen. Och de kvällsöppna caféerna!
Men, jag spanar på lilla stugan varje gång jag är hemma, och hästannonserna på Bukefalos är favorit-surf-stället.

Skornas betydelse

En liten reflektion över helgens sko-val: har varit på två (toppenbra!) spelningar i helgen, Cookies n´ Beans spelade på Lasse i parken i fredags och Miss Li stod på Trädgårdens scen igår. Till parken gick jag i mina älsklings-ballerina men insåg att det hade varit det ideala stället för mina aussie-boots! Country-temat hade lockat dit cowboys i alla olika åldrar och Tilda kom som värsta cowgirlen. Så tänkte jag, eftersom det var lite småkallt igår, att jag skulle haka på western-modet. Och oj så "fel" det blev! Trädgården kryllade av (också ursnygga modet!) 40-tal med kjolar, rockabilly och höga klackar. Från det ena till det andra..;o)

Jag har suttit på galleriet i helgen, det har varit riktigt roligt! Det är kul att prata med amerikanska turister, det känns annorlunda mot jobbet på Skansen. Jag har två dagar kvar där, det känns bra. På onsdag åker jag ner till Kalmar för att registrera mig på kursen där.
Jag såg slutet av "De tre musketörerna" när jag kom hem -i väntan på Sportspegeln och Carolina Klüft- och såg en scen som är filmad framifrån då en häst hoppar över en stor vagn. Jag får ett sådant sug efter att rida och att få känna känslan när allt stämmer, exempelvis över ett hinder eller kanske bara ett voltvarv i paddocken. Jag längtar efter att kunna rida på riktigt igen!

Home and away

Dopet blev jättefint! Och Astrid var hur duktig som helst, hon sa inte ett ljud under dopet, och efteråt somnade hon i Melvins knä. Sen sov hon hela mottagningen!
Jag trotsade mina nerver och läste en dikt och Anna hade skrivit en egen förbön. Så nu är vi stolta faddrar!:o)

Igår registrerade jag mig på SU, tyckte att det var för mycket luft i mitt distansplugg på HIK, så jag ska läsa två 5-poängskurser i Bebyggelsemiljö. Inte riktigt samma sak som Byggnadsvård, men en bit på väg. Ska bli jättekul med exkursioner och liknande! Tänk, tre exkursioner på 10 poäng! SH har en bit kvar till SU´s standard tror jag..
Men inte nog med det, jag måste tydligen registrera mig på SH också, för att kunna registrera min uppsats och få ut examen. Byråkrati..

Och hur glad kan man bli över en hyffsat kass såpa på TV? Superglad tydligen -för det var den australiensiska, klassiska "Home and away"...;o)

Hemma

Så var jag hemma i Ljungbyholm på en blixt-visit. Tog tåget ner idag på morgonen och åker tillbaka med bussen imorgon eftermiddag, anledningen är Astrids dop! Jag och syrran ska bli faddrar! *stolt*
Nu ska jag bara bestämma mig för om jag ska läsa en förbön i kyrkan imorgon -eller inte. Känns inte så lockande, men "jag borde".

Jag har såklart hunnit ner till hästhagen och hälsat på Piazzo. Det är med blandade känslor jag ser honom, han blir liksom äldre för varje gång. Jag tyckte han såg väldigt stel ut där han gick, men ska kolla upp det lite närmre i eftermiddag. Jag vill inte att han ska bli sämre... han börjar dessutom bli "gråhårig" som bara den, nu upptäckte jag en yta stor som en handflata högt upp på frambenet som är alldeles stickelhårig. Den fanns inte för tre veckor sen! Eller, syntes inte iallafall. Ansiktet är väldigt vitt om man jämför med hur han har sett ut. Rund och go´ ser han iallafall ut. Han är så söt. Jag har svårt att ta in att han verkligen blir äldre och stappligare. Jag vet ju att det är så, men jag vill inte riktigt se på honom som gammal. Så därför gör det alltid lite ont att se honom när jag kommer hem så här.
Det blir bra att jag är i Kalmar en gång i månaden i höst, då kan jag hålla bättre koll på honom.

..och när jag gick ner till hästhagen så tyckte jag återigen att Stockholm kunde fara och flyga!:o)
Det skulle vara superhärligt att ha stallet nära igen. Å andra sidan är det nästan lika trevligt att bara kunna gå runt hörnet för att komma till en riktigt bra pub..

Kanot

Ånej, tro inte att jag gett upp paddlandet, trots det där med att vara ensam!;o)
Gjorde min provpaddling nr 2 idag, cyklade som en skållad råtta från jobbet för att hinna. Det var jag och en till från i söndags bland ett gäng "första-paddlare". Så vi fick paddla iväg på egen hand, ett äventyr bara det en dag som denna då det blåste lite mer än sist. Men det gick himlans bra, kändes bra mycket stadigare än i söndags. Änderna guppade med vid sidan utan att bry sig allt för mycket.

Annars har jag mest studerat folk idag, det är alltid intressant. Man kan fråga sig hur en del vuxna människor tänker. Som pappan som såg helt oförstående ut och frågade "why" när en av oss sa till honom att det inte var tillåtet att jaga gässen. Hans lilla son sprang runt för glatta livet framför oss, med gässen irrande omkring. "För att de kan bitas" blev svaret. "Aha, thank you!". Dumma människa! Men vi har alla lärt oss att det inte funkar att alltid säga som det är, utan istaället gå på barnens säkerhet. För de kan bitas. Ordentligt. Men det självklara för mig är att man inte jagar fåglar för skojs skull.
Något hemskare var den tyska mamman som slog sin dotter! Hon pratade ironiskt med sin väninna efter att blivit tillsagd även hon, och såg väldigt förvånad ut när hon blev upplyst om att det var förbjudet att slå barn i Sverige. Att det kan bli en polis-sak. *suck* Man ska nog aldrig sluta att förvåna sig.

Ensamhet

"Ja, jag är inte förvånad! Ensamhet verkar vara din grej" -sa en kompis till mig igår.
Är det så folk ser på mig? Att jag valt att vara ensam och är nöjd med det? För så är det inte!
Jag avskyr det, från att ha varit något som bara blivit, till något som maler hos mig ofta. Jag har inga problem med att gå på bio, en spelning eller något annat ensam. För om jag vill göra något, varför måste jag ha någon annan med mig? Men från att göra det till att leva ensam, det är ju något helt annat!

Komentaren ovan är från en kompis som jag minns var på jakt efter pojkvän under ganska många år -visserligen är hon lite äldre än mig- men spela roll. Nu lever hon i ett samboförhållande, köpt gemensam bostadsrätt och jobbar.
De flesta av mina vänner lever i samboförhållande. En annan kommentar, som kommit från olika håll av olika kompisar är detta om min lägenhet. Här i Stockholm är boendet ett samtalsämne för alla, hur man bor, vart man bor, om man ska köpa, lånelöfte och annat. Hur som helst. Konversationen som ofta kommer upp är:

"Men du trivs bra i din lägenhet?"
"Ja" svarar jag, eftersom jag verkligen gör det, både med läget och i huset.
"Ja, det är klart. Du är ju ensam, då behöver man inte större."

Jag vill snart skrika när jag hör det. Det ger mig samma mindrevärdskomplex som när utbildning/jobbtillgång och framtidsplaner kommer på tal.

Stockholm sten-sänker mig! Jag vill inte vara ensam, jag vill inte hitta på saker på egen hand och jag vill inte bo ensam. Och jag vill inte bli påmind om min ensamhet.
Någon som tror något annat tror fel.

Jag har nog ofta valt att vara ensam, hade jag inte varit ute i stallet under hela tonåren vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Kanske hade jag haft ett större umgänge, kanske inte. Men hur som helst var jag fullt nöjd med det jag gjorde.
Här i Stockholm har jag försökt hitta på det mesta för att a) träffa folk b) ha något att göra.
Medryttare, stalltjänst, dagmatte, jobba... jag underskattar inte mina vänner varken här eller hemifrån. Men jag märker att saker och ting ändras, allrahelst när omgivningen lever i tvåsamhet. Det finns liksom inte lika mycket tid för så mycket annat, och själva är de ju sällan ensamma heller. Men för mig som är det så är det skit. Även om jag kommer bra överrens med allas pojk- och flickvänner.

Innan var Stockholm bara roligt, men umgänget har helt klart "sambofierats" rejält, inte minst sen jag kom hem från min resa. På tal om resan. Många undrar om jag inte träffat någon australiensare.
"Hur är de australiensiska männen då? Är det något att gifta sig med?" eller "Men du, träffade du ingen då?"
Jag hade gärna träffat en austarliensare, då kunde jag få en del av det där fantastiska landet. Men inte.
Nu ska jag gå och fika, själv. Hur många är lediga på en måndag? De som är det har fortfarande semester från sina jobb, och har därför bestämt att spendera sista semesterveckan med sina respektive. Det hade jag nog också gjort.

Jag är nog på god väg att förvandlas till en bitter tant!

En av alla dom

Nu är jag en av alla dem som kan paddla omkring eller flyta fram långsamt på Riddarfjärden -jag ska gå med i kanotklubben här nedanför! Började med en "prova-på-gång" idag, man måste göra fyra sådana först. Men det som ser så enkelt ut var inte riktigt så enkelt.. men jag klarade mig iallafall bättre än den kille som plurrade i två gånger under vår 30 minuters-färd.. *fniss*

Känns superlyxigt med två dagars ledigt, idag har jag bara gjort roliga saker -paddlat, promenerat, fikat.. men imorgon ska jag packa ihop datorn och ta mig iväg till KB för att göra det sista på uppsatsen. Annars har jag nog snart CSN efter mig. Inte kul. Och ta tag i det där jobb-sökandet som jag absolut måste börja med också. AMS är bara deprimerande tycker jag, det finns aldrig något som passar in på mig, och trots alla många säger att man ska söka trots alla krav de ställer så känns det inte så enkelt.. man ska ha erfarenhet från ett helt liv liksom. Blä!
Jag har ju tackat ja till platsen på Miljökoordinator, men nu i dagarna har jag sett att det finns restplatser kvar på KY-utbildningen i Byggnadsvård som jag kom in på i höstas.. fy attans vad svårt att bestämma sig!

Cookies n´ Beans

Sitter och lyssnar på Cookies n´Beans genom ett öppet fönster, lyxigt med en live-scen så nära, som syrran just påpekade.

Har dragit ett par djupa andetag och lugnat ner mig lite. Det blir nog okej att bo här, just nu. Så får jag se vad som händer i framtiden. Precis så som jag bestämde mig för att resonera! :o)

I was a south bound child

I was a south bound child
I had a small town life
But I turned out alright in the north
Livin' that southern kind of life
- lyssnar på Kasey Chambers och sippar på en bundy.

Kan själv!

Jag fick snilleblixten att laga matlådor idag, på min lediga dag. Första missen var att jag lyckats köpa kycklingklubbor istället för kycklingfiléer, så det hela började knöligare än vad det behövt bli. Sen att det är första, riktiga sommardagen gjorde att det blev väldigt varmt i min lilla kokvrå..När jag nästan var helt klar så small proppen. Första gången på hela tiden jag bott här, och jag är inte så värst kaxig när det gäller elekricitet.
Det blixtrade och knastrade när jag försökte skruva dit den nya, ringde till pappa för att försäkra mig om att jag inte sysslade med något som kunde innebära döden. När han sa "kan du inte knacka på hos någon granne så en kille kan komma in och hjälpa dig?" Hur skulle det se ut?! Det klassiska scenariot att tjejen flörtar med grannen genom att be om något sådant?! Nä! Så jag satsade allt och lyckades skruva i proppen utan att bli elektrifierad!

Till saken hör att jag tidigare idag, när jag satt ute på Långholmen och läste "Rockabilly, en bok om de sista romantikerna" där de klassiska könsrollerna fortfarande är normen bland de sk anhängarna. Killarna mekar, tjejerna är upp-piffade. Hur som helst, reflekterade över mig själv som den ständiga singeln bland alla lyckliga par i umgänget.. tyckte lite synd om mig själv där ute ett tag. Men hela propp-historien fick mig att gaska upp mig och faktiskt skärpa mig. Basta! Kan själv! :o)

Jag saknar Australien alldeles för mycket, jag saknar det livet jag hade när jag var där. Oplanerat spännande, inga större måsten eller förpliktelser. Fastän det inte var mina vänner som hängde på krogen så saknar jag det självklara och alldeles obligatoriska puben om kvällarna. Det var inte frågan om ifall någon skulle dit, snarare till vilken man skulle börja på. *längtansfull suck*
Jag tycker att det är väldigt mycket Australien nu för tiden -på tv, på kläder och i musiken. Kan väl vara så att jag är mer uppmärksam på det nu än vad jag varit tidgare.. men att bara höra den australiensiska engelskan gör att jag saknar dammet, eukalyptusträden och värmen. :o)

Mamma berättade att hon fått möblera lite i nya sommarhagen där hemma. Pappa hade en stor rishög som han eldade upp för ett par veckor sedan. Kvar blev en gignatisk ask-hög som tydligen var alldeles oemotståndlig för Piazzo. Som mamma uttryckte det -han har inte längre vita bakben, utan ask-grå. Jag är alldeles säker på att tungan är kolsvart..