Kostymboston

Idag är dagen då vi ska få ha på oss "sparken" (dvs den kostym vi ska ha på tentor, studiebesök etc..) och få ta på oss vår klass-slips. Har förstått på tanter och farbröder att det är en fest i hästväg.. aldrig vet man vad som ska hända, bara att "det ger sig"..
Första tentan är på måndag; civilrätt, fastighetsrätt, arrenderätt och ekonomi. Känns hyffs-lungt just nu, men det är väl imorgon kväll som paniken kommer att komma.

Annars så trillar dagarna på. Jag undrar när vi ska komma igång med vårt styrelsearbete, jag vill vara med i tid så jag hinner att bryta ihop ett par gånger och bita ihop minst lika många gånger till..! Det är liksom inte så många månader kvar till nyår. Sen är det jag som är ordförande. Och det som skrämmer mig mest är det här med att hålla tal. Inte just att hålla dem - men att komma på dem!

Snart har vi iallafall "höstlov". Var nog inte tänkt mer än tre dagar, men med lite omflyttning och helger så blir det 10! Underbart, ska hem och mysa i stugan och med hästen!

Slut i rutan

Jag är helt slut, på alla sätt och vis. Veckan jag fort och nu är jag hemma igen. Fantastiskt skönt! Stugan är ungefär lika utkyld som stenhuset nere i Alnarp -men inte fuktigt!
En vecka kvar till första tentan, nästa helg är det dessutom Storfest (Kostymboston) då vi ska få ha på oss "sparken" för första gången. Och få våra slipsar.
Dagarna går fort och det händer saker hela tiden, men fest två-tre gånger i veckan sliter både på kropp och själ. Relationer, vardag och skola.. det kan inte vara roligt jämt helt enkelt.
Älskar lugnet här hemma ännu mer än vanlig.
Imorgon blir det stallpyssel, försöka sätta in lister i fönstrena och det självklara -plugga.
Förresten -jag har köpt bil!:o) En fin V40, mörkblå (ingen tysk kvalitetsbil, men dock den vhiiisaste färgen!) begagnad. Går som på räls -jag är bilburen! :o)

Kristina har utvandrat till NY

Jag ösnkade mig så hårt till NY och Carnegie Hall att jag drömde att jag var på plats inatt. Helen Sjöholm som Kristina från Duvemåla, det var säkerligen obeskrivligt bra. Smakprov.
I tisdags blev jag vald som kårordförande i LMK. Inte så svårt val eftersom jag var den enda som skrivit upp mig. En handling som måste gjorts i en tillfällig sinnesförvirring. Men nu är det så, och det ska bli spännande! En utmaning (dödligt stor kan tyckas just nu!) som jag kanske inte räknat med, men som jag är övertygad kommer att ge mig mycket. Bara att satsa, "släng hjärtat före, du kan bara dö" som jag fick höra i fälttävlanssammanhang.
Ikväll är det vår första soppa som kockar, kan bli intressant. Imorgon är det hemfärd!

"...och bilen går bra?"

Inte så mycket nytt under solen. Firat födelsedagsbarn, fikat på husmöte, skickat in uppgifter. Boysen sitter ute och dricker kaffegök, på Lust är det fest nästan jämt. På torsdag ska vi juniorer ha hand om soppan och jag känner på mig redan nu att hur vi än gör, så kommer vi att få bada..
Helgen har jag tillbringat här nere, väldans lungt eftersom tvåorna tentat idag. Lite grillfest i fredags, eftersläpp på en middag i lördags. Jag börjar komma in i studentlivet faktiskt!
Funderar dock på att lägga ner mina tankar på att läsa dubbelt under två år, tror att det blir fullt upp här som det är ändå. Det där med ekonomi, excel, power point och annat är väl inte min starka sida..
Till helgen åker jag hem igen, könner redan nu att det ska bli skönt! Alla dagar är liksom redan fullt planerade utan att jag själv lyft ett finger. Ibland skönt, ibland lite väl bra.

JT Kulturkråck

Jag är numera juniortant Kulturkråck, boendes på Lusthuset. Och till min stora förvåning så är allt okej. Det känns befriande att bara ha som krav och mål att klara tentorna. Iväg på föreläsningar, aktiviteter och kollektiv-grejer. Boendet är inte alls så sunkigt som jag föreställt mig, har havsutsikt och ser både Turning torso och Öresundsbron.
Jag har klarat småttingveckan, en upplevelse som väl knappast kan kallas rolig, men en upplevelse trots allt. Allt som inte dödar, härdar -mycket sant i detta fall..

Jag var hemma i helgen och det var rikigt skönt med ett miljöombyte, sitta själv och äta frukost och pyssla. Här pratar man mer elle rmindre om sig själv i tredje person jämt, och hierarkin är hyffsat stark. Men det blir två intressanta år!

Alnarp

Nu är jag på plats på Alnarp. Känns märkligt. Jag är här, ska läsa, har åkt ifrån stuga och häst och slutat jobbet.
Lite vemodigt att gå ifrån jobbet i fredags faktiskt. Å andra sidan, nu börjar nåt nytt. Första veckan kommer att bli überjobbig, men det är bara att ta sig igenom kan jag tro. Gilla läget, tänka på att nästa år är jag "tant". Eller nåt.
Kändes hemskt att åka hemifrån faktiskt, tänk att jag ska lida av sån separationsångest! Men, detta är ju inte att flytta som till Sthlm, detta är definitivt en utflykt bara. Men visst kommer oron krypande när framtiden kommer på tal, när pappa ska sluta -blir det jag som ska ta vid? Vill jag? Kan jag? Är det möjligt? Vad vill jag? Två års utbildning.. hoppas han hänger i minst fem år till efter det. Jaja. Hjälps inte att tänka på det nu! Just nu är jag småtting och har en heeeel insparksvecka framför mig..

Nu finns hon inte mer

Nu finns hon inte mer, vårt lilla röda troll. Hon var inte pigg i morse, betedde sig märkligt och åkte till djursjukhuset. Med tanke på sina 14½ år och en del andra mindre krämpor så.. var kroppen slut. Hon har legat i bagaget på bilen (som hon älskar) med dropp och smärtlindring så alla i familjen kunde säga hej då. Nu har hon somnat för gott. Det är sorgligt, det blir tomt. Men hon har haft ett bra, långt hundliv. Igår var hon ute i blåbärsskogen och sprang, förra veckan jagade hon efter rådjur. Hon var piggelin in i det sista och fick ett värdigt slut. Men vad tomt det blir här hemma...