Alnarp

Nu är jag på plats på Alnarp. Känns märkligt. Jag är här, ska läsa, har åkt ifrån stuga och häst och slutat jobbet.
Lite vemodigt att gå ifrån jobbet i fredags faktiskt. Å andra sidan, nu börjar nåt nytt. Första veckan kommer att bli überjobbig, men det är bara att ta sig igenom kan jag tro. Gilla läget, tänka på att nästa år är jag "tant". Eller nåt.
Kändes hemskt att åka hemifrån faktiskt, tänk att jag ska lida av sån separationsångest! Men, detta är ju inte att flytta som till Sthlm, detta är definitivt en utflykt bara. Men visst kommer oron krypande när framtiden kommer på tal, när pappa ska sluta -blir det jag som ska ta vid? Vill jag? Kan jag? Är det möjligt? Vad vill jag? Två års utbildning.. hoppas han hänger i minst fem år till efter det. Jaja. Hjälps inte att tänka på det nu! Just nu är jag småtting och har en heeeel insparksvecka framför mig..

Nu finns hon inte mer

Nu finns hon inte mer, vårt lilla röda troll. Hon var inte pigg i morse, betedde sig märkligt och åkte till djursjukhuset. Med tanke på sina 14½ år och en del andra mindre krämpor så.. var kroppen slut. Hon har legat i bagaget på bilen (som hon älskar) med dropp och smärtlindring så alla i familjen kunde säga hej då. Nu har hon somnat för gott. Det är sorgligt, det blir tomt. Men hon har haft ett bra, långt hundliv. Igår var hon ute i blåbärsskogen och sprang, förra veckan jagade hon efter rådjur. Hon var piggelin in i det sista och fick ett värdigt slut. Men vad tomt det blir här hemma...